När livet ställs på sin spets

När livet ställs på sin spets.
När du blir tvångsinlagd på sjukhus pga att dina behandlare tvivlar på att du kommer orka leva vidare.
När sjukvården vill ditt bästa.
När du inte riktigt inser att du behöver hjälp.
När du väljer att bli utskriven från slutenvården.
När hela livet består av ?????????????????????????????????????

Då är min läkare Camilla samt min samtalsterapeut Camilla (två vitt skilda, men två good teamworkande, personer) de jag litar mest på. Det var de som skickade remiss och mig till slutenvården för 3 v sedan och där jag blev kvar i detsamma antal veckor. Men det var också de som tog emot mig efter hemkomsten och efter att jag avbrutit behandlingen inom slutenvården.
De tror på mig, de satsar på mig. Det är nästan så jag skäms.

Men vad gör jag för fel? Varför mår jag fortfarande så dåligt???


Ni som känt mig sen barnsben, ni som följt mig genom åren, vet ju att jag mår SÅ mycket bättre nu än under åren då jag var 12-35 år. Det var mina riktiga helvetesår.

Jag vet faktiskt inte vad jag ska ta mig till! Jag vet inte hur jag ska orka! Jag kämpar, jag sliter, jag slåss mot alla helvetesångestdemoner.
Men exakt hur detta ska ros i land vet jag inte.
Tack gode Gud för Capio med läkare och samtalsterapeut.

Jag må vara lärare, klipsk, mamma, motionerande, samhällsorienterande, trädgårds- och villaägare...men mitt inre mår skit - MILT UTTRYCKT!

Jag vet inte hur det kommer gå.
Jag vet inte hur jag ska orka.

När livet ställs på sin spets ånyo - då krymper jag och ???? blir allt fler.