8 km in på hälsokontot

8 km in på hälsokontot 🏃 

Det svåra var att komma ut; orka upp ur sängen, få på sig kläderna, komma ut genom dörren. Men själva löpningen gick hyfsat lätt i ett lugnt tempo. Det icke-prestationsinriktade gick ut på att jag inte kollade tempot en enda gång under löpningen och att jag bestämde mig för ett lågt tempo. Att lämna löparklockan hemma är inte tänkbart för mig. Vill gärna ha koll på mina kilometrar. Kontroll, kontroll, kontrollbehov...

Ett "vanligt", somatiskt besök på VC hos läkare idag. Ja, det skyhöga blodtrycket (200/107) konstaterades igen och mediciner på det, blodprover på ditt och datt samt lite kläm på magen som resulterade i att läkaren hittade något för stort på ena äggstocken (trodde han iaf). Återbesök om ett par veckor för att utesluta något som inte ska vara där.
Läkaren titta undrande på mig flera gånger och sa sedan "Du verkar totalt likgiltig och oberörd. Jag berättar om ditt höga blodtryck som kan orsaka allvarliga hjärtskador och att jag känner något i din mage som inte bör vara där, och du reagerar inte." Då kom tårarna. Inte över blodtryck och annat (det bekommer mig inte just nu) - utan över att jag inte orkar. Jag hade lust att skrika honom i ansiktet: HUR I HELVETE SKULLE JAG KUNNA BRY MIG!??? Men det gjorde jag inte. Utan jag berättade att jag har en depression och att det var en kamp bara det att komma till honom. Att ingenting betyder särskilt mycket just nu...

Så det kan gå.