Det var mitt förslag, min idé - för jag har så dåligt samvete gentemot familjen att jag inte orkar mer, att jag inte orkar resa bort, att jag inte orkar hitta på en massa, att jag inte är glad...Så jag kläckte idén om att åka in till Ystad en kväll, gå omkring, mysa och äta på Marinan. Den kvällen blev idag. Jag älskar verkligen min familj. De är bäst i världen och det värdefullaste som finns. Men jag känner mig som en looser som inte till fullo förmår uppskatta detta.
Jag vaknade med en jävulsk ångest i morse. En ångest som pågick, pågick och pågick...Den gjorde att jag inte kom iväg på det inplanerade träningspasset, den gjorde mig tvär, kort, sluten som en mussla...Jag ville bara försvinna!!! Men det går ju inte. Höll ihop fram till lunchen, sen la jag mig i mörkerrummet. Till en början bara hemskt. Magen skrek av ångest. Men efter någon timme somnade jag.
När jag vaknade kändes det som en evig väntan till vi skulle ta tåget in till Ystad. Jag ville inte - men jag måste för familjens skull.
När vi väl satt på Pågatåget från Skurup mot Ystad kändes det rätt ok. Väl framme i Ystad fick vi en mycket fin kväll ❤️
Heja dig! :D
SvaraRadera