När du vaknar skräckslagen.
När du vaknar med värk i käkarna för att du bitit ihop de så hårt under de få timmar du sovit.
När du vaknar med ett hjärta som rusar och tryck över bröstet.
När varje tugga av frukosten nära på fastnar på vägen ner, men du vet att du måste äta för att orka genomföra inplanerat löppass.
När du ser bilder och bokstäver i morgontidningen, men varken kan få ihop ord eller sammanhang.
Jaa, när det är så...då kommer de mörka och svarta tankarna som ett blytungt sjok och trycker ner mig ännu längre. De där tankarna om att ständigt göra fel, säga fel, vara fel.
Att hata sig själv. Att göra det motsatta till att vara rädd om sig. Att göra det motsatta till att ta hand om sig. När det känns rätt - då fattar jag att det är fel. Men det känns så rätt för mig.
Man kan älska andra och hata sig själv. Det är jag ett bevis på.
Det finns så jävla mycket skrivet och sagt som inte alla passar in i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar