Alla har vi våra jobb

Att återgå till vardagen innebär så mycket...så många olika saker...för oss olika människor...med våra olika utmaningar...

I morgon, måndag 6 augusti, återgår många personer till sina jobb - till sina anställningar.
Vad innebär det att ha ett jobb? Vad innebär det att slita, tjäna sitt levebröd, kämpa, göra sitt bästa, ge det man kan...men ändå inte riktigt duga eller räcka till?
Att fortsätta sitta tuffa arbete, sitt slit för att överhuvudtaget orka leva vidare, räknas inte riktigt. Det är en skam och så nedvärderande att inte kunna och orka ta del av yrkeslivet och det som räknas.
Jag är ambitiös, har alltid varit intresserad av omvärlden och varit en engagerad person. Men just nu orkar jag inte. Jag är sjukskriven och kommer inte ta del av yrkeslivet på ett bra tag. Vart tar då mitt människovärde vägen?

I morgon börjar maken, min chef, min läkare, min samtalsterapeut, min väninna jobba efter semestern. Om 1 v börjar mina kollegor jobba...Men inte jag.
Mitt jobb fortsätter, men inte enligt den anställning som jag skrivit på.

Det syns inte på mig.
Det varken syns eller märks när jag är på ICA i 15 min
Det varken syns eller märks på badet under ett par timmar.
Det varken syns eller märks under en kväll med goda vånner.

Men inom mig gör det ont, skriker och är i uppror.

Under sommaren har jag förträngt på olika sätt för att överhuvudtaget orka överleva. Men i morgon börjar slitet igen. Det slitet som jag måste genomgå för att orka överleva. I morgon är min samtalskontakt tillbaka igen efter sommaruppehållet. Jag längtar ihjäl mig efter henne - samtidigt som jag vet att det är ett slit med mycket känslomässigt jobb som väntar mig.

Att återgå till jobbet som lärare är just nu otänkbart för mig. Det är slitet, jobbet, närvaron och relationer med andra som inte fungerar. Konflikter, känslan av att inte duga, känslan av att vara dålig, sämst, hatad...Att ständigt leva med den känslan i relation med andra i alla sammanhang. Det är mitt jobb.  Många med mig lever med detta. Ett ständigt helvete!

Medan många av er återgår till jobbet efter semestern, kommer jag och många med mig, fortsätta våra liv med att orka och våga överleva.

I morgon ska jag träffa min samtalskontakt igen. Så gott i hjärtat. Men, milt uttryckt, så tufft!