Sommarlovet

Fem dagar kvar till sönerna börjar på fritids och en vecka kvar till dottern börjar skolan. Det dåliga samvetet tär i mig. För att läsa av barnen och få vetskap om hur mkt de upplevt denna sommar som pest och pina (inget jag sa till dem såklart) så gick vi igenom sommarlovet tillsammans under middagen (antagligen för min skull...för att få konstaterat att jag inte enbart legat i sängen).

Skolavslutningen. Efteråt följde mellansonen med bästis och hans familj till sommarstugan i 2 dygn.
Jag, dottern, minstingen och dotterns kompis gick på fiket och fortsatte sen med lite avslutningsfirande hemma vid.

Ystad-utflykt med glass, shopping och turisttåget.

Två kvällar på middag hos goda vänner (varav jag enbart deltog i en).

Tosselilla.

Kåseberga.

Ven.

Massor av bad vid Mossbystrand (havet) samt Skurupsbadet.

Övernattningar med kompisar.

Jaa...Sen har jag inte mkt mer att komma med. Det blev inte som planerat...Jag tillbringade 10 dygn på sjukhus, lever med ångest och depression - vilket självklart drabbar och påverkar barnen.  Men när vi pratade om sommarlovet och det vi gjort, verkade de så nöjda ❤️

Det kunde varit mycket värre...Men även så mkt bättre.  Det dåliga samvetet finns ständigt. Samtidigt vet jag ju att jag inte hade fixat mer.  Vi har fått tacka nej till inbjudningar samt ställt in vår semesterresa. Det känns.  Det känns ända in i hjärteroten. Det känns som ett stort svek.  Men jag kunde inte gjort annorlunda!

Denna dag har för min del, som vanligt, börjat med maxad ångest! Jag mådde så dåligt i morse att jag jag hade svårt att få i mig fukost och kaffe. Men för att fixa inplanerade löpturen var det bara att trycka i sig 👊
Övriga familjen sov medan jag gav mig iväg. Mina tankar med löprundan var lågt tempo.  Inte helt lätt att hålla. Hade tänkt mig ett genomsnitt på 6:30-6:40.  Jag fick gång på gång bromsa mig och det hela ändade i 11,33 km i 6:20-tempo.

En njutbar runda äntligen igen. Jag njöt hela tiden.  Att dra ner på tempot gjorde mkt. Snart dags för UV 45 km, och då vill jag njuta, ta in skogen, Dalarna och loppstämningen. Så då gäller ännu lägre tempo ✊🏃Jag kommer antagligen gå igenom både det ena och det andra i känslor och tankar unde alla dessa timmar i Dalarna under 45 km.

Mkt vila, lunch med barnen, mkt ångest, 2,5 h på badet med barnen, mkt ångest, mkt vila, middag med barnen (maken på orientering).

Så länge jag får leva i min familje-rutin-tränings-osociala-bubbla, så fixar jag vardagen/livet.  Men såhär kan jag inte leva for ever. Med denna ångest orkar jag inte heller for ever.

Maken fortfarande på orientering, barnen leker, jag dricker några glas rött, godis, funderar på morgondagens löprunda...
Oro, ångest, PISS!

Ser fram emot besöket på Capio i morgon.