En gång missbrukare, alltid missbrukare! Eller..?

Ni som aldrig varit där, ni förstår inte vad det innebär. Ni förstår inte hur många sorters missbruk det finns och vilket helvete det kan vara att leva i dem och eller försöka bli fri från dem.

Mat, socker, alkohol, svält, droger, träning, shopping, tvångshandlingar, städ/pedanteri, jobbet, spel, sex et.c. Detta måste vara djävulens påfund. Varför hamnar vissa av oss i missbruk??? Varför? Vilka av ovan nämnda jag drabbats av är oväsentligt i detta sammanhang. Men en gång missbrukare alltid missbrukare. Eller? Jag vet att det finns en viss ärftlig benägenhet vad gäller beroende. Det är min värsta mardröm - att jag skulle föra detta vidare till mina barn.  Kan man kapa detta någonstans på vägen? Det är något jag måste ta upp på nästa läkarsamtal.

Att vara beroende av något som starkt begränsar ditt liv - ja, som i vissa fall dödar all genuin glädje i ditt liv. Det är ett helvetes helvete. Och det är ta mej fan inte bara all sluta!