Race Report 42195 meter

Vilken dag! Vilket lopp!

Strax innan start

Så var det då dags igår; Stockholm Marathon. Jag, Agnetha och Leif (paret som jag bodde hos) kom till Östermalms IP vid 10-tiden.

Jag passade på att äta lite lätt och ladda med mycket dricka. Det var tryckande hett även i skuggan; 31 grader 😱
Väskinlämning och toabesök. Tiden gick fort och snart var det dags att ta oss till startfållorna ute på Lidingövägen.
Jag var inte alls särskilt nervös. Det kändes alldeles för stort för att ta in.

Sveriges nationalsång sjöngs och sen var det iväg.

Jag gick ut mkt lugnt. Det hade jag bestämt mig för. Bromsade mig själv flera gånger i början när jag märkte att jag började dra i väg.  Jag skulle ju fasen hålla 42195 meter!

Redan vid 2 km kom första vätskestationen och det behövdes verkligen. Sååå varmt och svetten rann redan. Vi hade dessutom blivit rekommenderade att dricka två muggar vid varje station. Så på första blev det 1 vatten och 1 sportdryck.

Det kändes tungt redan strax innan milen. Värmen tog SÅ på krafterna. Vid 10 km "Shit, jag har bara sprungit knappt en fjärdedel. Hur ska jag orka? Jag kommer aldrig göra om detta!" Dock fanns det inte på världskartan någon endaste gång under loppet att bryta.

Så gick det plötsligt lättare igen. Dippar och toppar avlöste varandra. Jag var noga med att dricka mycket; sportdryck, Pepsi Cola och vatten. Det var svårare att äta. Men fick i mig 2 bananer och ett liten äppelklyfta under loppet.

Vid 31 km var det DISTANSREKORD för mig. Så bara det var ju en seger. Där visste jag att den berömda väggen kunde komma.  Men jag hade fyllt på så bra med energi hela vägen att jag inte kände av någon vägg. Så det var bara att trippa vidare.
Men jag började få ont i ryggen, långt ner på vänster sida. Varje gång jag gick vid vätskestationerna kändes det som värst. Värkte rejält. Men det fanns inte i min värld att bryta när jag kommit såhär långt.
PANNBEN PANNBEN OCH ENVISHET.

Det fanns duschar med jämna mellanrum och jag såg till att blöta mig rejält varje gång för att kyla ner mig.  Doppade även kepsen i vattentunnor för att inte huvudet skulle börja "koka".

Västerbron VAR tuff!!! Det var många som gick uppför och/eller stannade och stretchade. Jag sprang ca 2/3 och gick den sista 1/3. Sen var det utför och strax efter det en till energistation. SPORTDRYCK!!!

JAG VILL VARA I MÅL NU! Jag sprang om många som stod och spydde, som satt sig ner eller som helt enkelt kollapsat och ambulanser kom och hämtade dem. Det var jobbigt att se 😪

När det var 4 km kvar var det BLÄ!!! Och tanken på dessa sista km kändes nästan oöverstiglig.

Men så skymtade jag Stadion där jag ju visste att målgången var. Kom igen nu Lotta!!! Kämpa kämpa! När det var ca 500 meter kvar hör jag någon ropa "Heja Charlotta. Du är snart i mål!'
Åh vad härligt att höra. Det var Leif som jag bodde hos denna helg. Han hade själv avlagt detta krävande lopp på 3h 27 min.  Så imponerande!!!

In på Stadion även för mig. Jag tog i för kung och fosterland. Blev lite irriterad på löpare som GICK OCH INTE HÖLL TILL HÖGER.

100 meter kvar till mållinjen

Men jag sicksackade mig förbi, sprang om många och I MÅÅÅL!! 

Det var en overklighetskänsla att kliva över mållinjen efter 4,2 mil.  Jisses jag hade klarat det. Mitt första Marathon, 1 år och 3,5 mån efter mina första löpsteg och i 31 graders värme☀️😎 STOLT OCH NÖJD! 5h 8 min 👍