Jag hatar det

Varför blir det såhär varje morgon? Varför slår ångesten till direkt? Jag hatar det!!!

Jag vaknar vid 5-tiden varje morgon med mag- och huvudvärk. Det är ångesten som spökar och gör ont! Varför? Vad är jag så rädd för? Detta obeskrivliga, den odefinierbara rädsla som äter upp mig inifrån.

På läkarsamtalet igår "bedyrade" jag att jag inte kommer ta livet av mig - för barnens skull.  Jag kan inte låta dem genomgå en sådan tragedi. Jag kan inte medvetet åsamka dem skador för livet.
För mina barns skull har jag bestämt mig för att stå ut. Jag kanske aldrig kommer må bra igen. Jag kanske kommer få leva med ångest och återkommande depressioner hela mitt liv. Men då får det vara så. Ett ovärdigt liv känns det som emellanåt. Men för mina barn är det mest värdiga att ha en mamma som inte tar livet av sig.

Löpningen ska jag fortsätta med, för den gör mig gott. Samtalsterapin (en av många i raden genom åren) ska jag ge en chans efter ett första samtal.  Ev ska jag prova nya mediciner. Läkaren vill få upp mig mer "över ytan", vilket inte hänt ännu. Denna gång är allt så tunggrott.

Ibland vill jag bara kapitulera. Det kommer aldrig att gå. Jag får leva såhär resten av mitt liv.
Jag resignerar och lägger mig för sjukdomen. Orkar inte kämpa emot.
Men kvar på jorden kommer jag att vara så länge mina barn behöver mig - såklart ❤️