Det viktigaste för mig är barnens saker. De får jag inte glömma!!! Utflykter med matsäck, musikuppvisningar, sommarfester, tandläkarbesök, utvecklingssamtal, läxor mm. Trots detta hände något idag som kändes som en katastrof för mig och jag har så dåligt samvete.
Mellanbarnet kom hem från fritids strax efter 16 och såg ledsen ut: "Mamma. varför går inte vi på Våreventet på skolan? AAALLA är ju där med sina föräldrar nu!"
Åh nej! Våreventet är en stor händelse på barnens skola och något man bara inte missar. Jag började gråta över min egen försummelse, avbröt matlagningen och åkte självklart tillbaka med sonen till skolan för att gå på eventet med honom. Sonen är nöjd, men i mig gnager det dåliga samvetet och rädslan över att inte komma ihåg.
I vår trädgård grönskar det vackert nu, även om trädgården inte är så välskött som jag vill och brukar
ha den.
Varken ork eller lust finns.
Det är sådana kontraster i mitt liv just nu. Solen, ljuset, grönskan, barnens lycka över att springa omkring i shorts och sandaler mm, medan jag i mitt inre lever i ett stort mörker. Jag är livrädd inför den kommande natten. Jag orkar inte en natt till med ångest och sömnlöshet.
I morgon ska jag träffa min chef för att prata om hösten. Jag vill inte! Jag vill inte tänka på det nu - jag orkar inte det! Men jag vet att det är viktigt. Min chef måste ordna upp inför hösten och det är en klass som väntar på sin lärare och både de och deras föräldrar har rätt att få veta hur det blir i höst...
Jag VET att detta är viktigt för organisationen. Men för mig är det enbart ångestskapande.
Jag kommer gardera mig inatt. Jag vill inte behöva ta till hela arsenalen av dessa sömntabletter och ångestdämpande mediciner. Men de två senaste dagarna har jag mått så radikalt sämre att jag inte vågar något annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar