Någon står där bakom hörnet, stundom sitter på min axel och hånskrattar: "Haha, vad trodde du!!?"
Ja vad trodde jag egentligen. Så fort och lätt blir jag inte av med depressionen. Det kändes lite bättre i två dagar. Men denna morgon vaknade jag med mörkret och den där hemska klumpen i magen.
"Ner under täcket i sovrummet med stängd dörr och mörkläggningsgardin!" Det var min första tanke. Men jag ska försöka att inte ligga där hela dagen. Ska försöka ta mig för saker (?)
Frukost och morgontidning
Tog fram mobilen och klickade in mig på ett pass på IFC som börjar om 50 min. Ska ge det ett försök iaf. Kan inte bli värre än att jag känner mig totalmisslyckad. Men den känslan är jag bekant med vid det här laget. Intet nytt under solen...
Tänker tillbaka på gårdagen och känner inte igen mig i det jag skrivit om i bloggen om hur "duktig" jag var på träningen och att allt kändes ok och att jag sen t.o.m. fick kraft att ta en löptur på em. Var det bara en dröm?
PISS OFF!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar