Det är mitt dragplåster och min livshake

Jag har tre saker som jag tycker om (eller iaf inte tycker är asjobbiga) att göra nu när jag är "sjuk". Det är inte alltid så lätt att ta steget att komma igång, men när jag väl kommit så långt, känns det gott.
Löpning 🏃
Skriva 💻
Jobba i trädgården 🌻

Om 24 dagar är det dags för mitt livs första Marathon; Stockholm Marathon 2 juni.

Att springa 4,2 mil tror jag att jag klarar. Jag har sprungit 3 mil två gånger (och då utan att det var lopp med hejarklackar och den goda loppstämningen). Så får jag vara skadefri och slippa förkylningar ska detta gå vägen. Jag är dock lite nervös över att inte hinna i mål i tid.

När jag anmälde mig i september förra året kändes det som en evighet till loppet och det var lätt att göra några klick på datorn och betala in 920:- Så vips var jag anmäld...Men nu med bara 24 dagar kvar känns det lite mer nervöst och jag är inte så kaxig direkt 😫
Det finn två huvudstartgrupper; en som startar 12.00 och en som startar 12.10. Men inom dessa två finns det en hel del bokstavsgrupper från A-J. Jag, som är oseedad, startar i den helt sista gruppen J. Maxtiden är 6 h från 12.00. Alltså måste jag vara i mål senast 18.00 Det borde jag ju klara. När jag sprang 3 mil tog det ca 3,5 h. Så borde ta 4 mil på ca 5 h. Eller?

Jag satsar på det! Keep your thumbs 👍 Har ju dessutom lovat mina elever att komma hem med en medalj 😊

Nu har jag skrivit och är placerad i sängen med datorn i mitt knä, efter att ha sovit i 1h. Men så kommer nästa steg; ATT INTE SOMNA IGEN! att ta mig upp ur sängen, sätta på kaffe och förhoppningsvis ta tag i trädgårdsarbetet. Hur mkt jag än älskar att jobba i trädgården så finns inte krafterna denna vår. Jag blir stressad över att se ogräset, över att se buskar som inte är klippta och över att inte gräsmattan är kantgräsklippt.
SHIIIIT vad trött jag är! Hur ska detta sluta? Jag är faktiskt rädd! Hånskrattar i det närmaste åt mig själv; Göteborgsvarvet och Stockholm Marathon när du knappt orkar upp ur sängen 😂
Men jag tror att loppen reder sig. Det är mitt dragplåster och min livshake (förutom familjen) till att överhuvudtaget vilja finnas kvar.