Ingen trevlig människa

Idag har jag minst av allt varit en trevlig människa!

Jag orkar inte.
Jag vill isolera mig.
Jag vill bara vara.

Tung, trött och nedstämd i morse. Åt frukost med maken, bytte om till löparkläder och rev av mina fartlekskilometrar. Var nöjd över att ha gjort dem = jag kanske blir snabbare och kan slå mina PB...
Men nöjd över en sak, utfört ett moment eller presterat är inte samma sak som att må bra, ha sinnesro eller vara glad. När jag kom in från löpningen kände jag (fruktasnvärda, egoistiska  känsla!) "KAN INTE ALLA BARA DRA!!!!" Ironiskt nog så hade maken planerat att åka in till Malmö med sönerna för lite Kickbikeupplevelser. Dottern ägnar mer än gärna sin tid själv med att skriva, surfa, läsa, se filmer mm. Så detta blev min räddning -  eller rättare sagt de övrigas räddning som slapp ifrån detta monster.


Tillbaka till trygghetszonen under täcket med stängd dörr och mörkläggningsgardinen neddragen. Tankarna och känslorna blir inte lättare - de förföljer mig ständigt nu. Men där, under täcket i mörkret, har jag enbart mitt jobbiga mående att tampas med. Jag behöver inte anstränga mig inför andra eller "vara" glad.
Jag somnade efter en stund och dåsade till och från hela dagen. Vaknade av två sprudlande glada söner som kom inrusande och ropade att de hade haft det jääääääättekul och häftigt på Kickbikeramperna med pappa. Jag kramade om dem  och såg deras lycka 💓 Älskade ungar, att ni har det bra är det som betyder mest för mig. 8-åringen hade bråttom iväg igen. Ryggsäcken packades och sen hem till kompisen Oscar för övernattning.

Vi andra fyra var hemma och jag kände hur lättirriterad jag var. Tände till snabbt och var ingen trevlig människa alls! Det funkar inte när jag har en depression. Jag funkar inte socialt.
Vi åt middag ihop i uterummet och allt flöt på ok. Sen var det isolation again....

Nu sitter jag ensam ute på trädäcket (medan de andra tre ser en film ihop) och försöker komma igång med läsningen igen.

 

Det fungerar inte i längden att isolera sig och bara göra det som passar mig. Det fungerar framför allt inte i en familj. Men idag har det nog varit räddningen för hela familjen.