I denna impulsivitet och i tron om att allt kommer vara som det är nu - idag...har jag bokat in mig på lopp som jag varken vill eller känner minsta intresse för. Men de kändes lockande då, för flera månader sedan, när jag anmälde mig.
Jag har genomfört två lopp i år. De var magiska och sådana lopp som jag VILL springa; Öveds Trail 10 km, samt Österlen Spring Trail 21 km+.
Men nu kommer två lopp som inte alls är jag; i morgon Vårruset 5 km. Kort lopp med tidshets. Jag älskar långdistans och verkligen avskyr dessa korta distanser. Direkt kommer tanken/känslan att prestera i tempo; armbåga dig fram och spring fort som fasen!!! NEJ! Jag pallar inte. Jag hade en konversation med min/IFC:s fantastiske löparcoach, Marcus, häromkvällen. Hans råd är (med tanke på mitt mående nu) att strunta i loppet. Han vet ju även att långdistans är det jag satsar på och att Ultralöpning (42km+) är mitt mål. Marcus är klok och professionell vad gäller detta. Vi får se hur klok jag själv är i morgon kväll och vad jag bestämmer mig för...
19 maj är det således dags för ännu ett hetslopp. Jag vet att det inte är så och att det är upp till mig att lägga ribban lågt (eller högt). Bara göra detta för min skull och till en härlig upplevelse: GÖTEBORGSVARVET; asfaltslopp 21 km. Vet inte...Känner mest ångest inför allt. Resa, prestation mm mm. Jag älskar löpning. Jag älskar traillopp. Men detta! Varför???
Hoppas jag lärt mig av mina idiotiska beslut och inte bokar 2019 full med lopp som jag kan komma att ångra
Efter GV väntar Stockholm Marathon. Det ska bli häftigt. Sen väntar fler lopp som jag inte ångrar att jag anmält mig till; 7 juli Backyard Ultra Sydkusten (bana på 6,7 km. Spring så många varv du orkar. Den som håller ut längst, vinner. Mitt mål är 7 varv = Ultradistans). Marcus ska också springa detta lopp. Så när väl jag hoppat av banan får jag heja fram honom i många varv till 🏃🏃🏃I augusti Ultravasan 45 km trail i Dalarna. Sen väntar en liten, men mysig parentes; Midnattsloppet i Malmö, 10 km asfalt. Och sedan det häftiga loppet Kullamannen där jag i år ska springa Dödens zon 22km. Sist men inte minst Tjörnarparn 50 km trail i december.
Kväll med ångest. Sängläge. Skitmående. Avskyr att natten nalkas. Avskyr att morgondagen ligger framför mig.
Men någonstans i mitt inre lockar framtiden med magiska lopp, med mina älskade barn och min underbara make. Tiden får utvisa hur det blir...
Göteborgsvarvet är trevligtom det är lagom varmt och man slipper se massor som ligger vid vägkanten och spyr eller är avsvimmade (hände ett år).
SvaraRaderaVårruset ska jag delta i utan tidsmål för jag ska springa med min dotter. En mamma-dottergrej. :) Sånt behövs ibland.
Mysigt att springa med din dotter. Det kanske jag ska göra något år för att släppa kraven - även om hon bara är 9,5 år
SvaraRadera