Den stressigaste dagen sedan min sjukskrivning började.
Men samtidigt så mycket fint. Besök av två fantastiska, omtänksamma, ödmjuka och kärleksfulla kollegor 💓 Jag är tacksam och så rörd.
Nu ikväll har min supermusikaliska dotter spelat trumpet på konsert. Stolt mamma!
Men allt detta underbara omgärdas av så mycket stress och press i mitt mående. Jag har svårt för att glädja mig, njuta, ta in det positiva och bara vara. ALLT omgärdas av krav.
Men nu har jag landat här vid datorn med ett glas rött och godis. Vet inte hur bra det är. Men begäret är stort!
I morgon ska jag in till sjukhuset på kontraströntgen av buken. Mitt i allt kaos har jag inte riktigt förstått varför eller vidden av detta. Blodprover är tagna inför röntgen och två timmar innan röntgenundersökningen ska jag infinna mig i Ystad för att intaga 10 dl kontrastvätska.
När "något" kändes i min mage av läkare på VC vid två tillfällen med 2v mellanrum, blev remiss skickad för kontraströntgen.
När läkaren frågade om allt sett normalt ut på gyn.kontrollerna svarade jag bara: "Njae, vet inte". "Vad då? Något som inte sett bra ut?"
"Jag vet inte. Har aldrig gått på de undersökningarna"
Och så är det...År efter år har jag tackat nej till alla undersökningar hos gyn. Cellprovstagning mm. Antagligen kommer jag aldrig gå på ett sådant "besök".
Vad denna kontraströntgen visar får tiden utvisa...Cancer finns i släkten; mormor och farmor livmodercancer och morfar lungcancer. Skulle det vara på det viset tar jag det då.
Men det tror jag absolut inte. Hur skulle jag då kunna träna, löpa flera mil och ta hand om mina barn?
Carpe Diem - och i dag har jag haft en bättre dag 💓
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar