Svar

TACK för alla SMS, meddelanden, telefonsamtal mm. Jag orkar inte riktigt svara så utförligt som ni skriver till mig. Men tack!

Med tanke på min sjukdomshistoria och alla år på sjukhus/behandlingshem så levde jag inte ute i det "normala" under ungdomsåren och var där med rätt så isolerad från socialt umgänge. Detta har i sin tur lett till att  jag inte har någon större vänkrets. Jag har inga vänner i min närhet. Sen så finns ju alla underbara ni som hör av er på håll, som jag lärt känna på alla möjliga och omöjliga sätt.

Jag har fått en mängd frågor av er via SMS/messenger den senaste tiden. Många  frågor återkommer från många av er. Jag tänkte att jag skulle besvara några av dem här, medan andra frågor kommer att förbli obesvarade då de är allt för privata.

> Nej, det finns inget som DU kan göra. Tyvärr!

> Nej, jag har inte någon nära vän att prata med mitt mående om. Jag har inte haft någon "bästis" sen jag gick i lågstadiet. Jag känner just nu inget behov av att ha någon så nära inpå mig och prata om detta med - även om det skulle vara skönt med en bästa vän såklart.

> Ja, jag har regelbunden läkarkontakt och har, äntligen, efter 1 år och 5 mån väntetid fått en samtalsterapeut. Inte den första i mitt liv precis...

> Om jag vill träffas och prata? Eller bara vara? NEJ! Jag orkar inte det. Ni är underbara och omtänksamma som skriver att jag kan vara precis som jag är; ledsen, tyst, arg mm. Men jag orkar ändå inte. Jag känner alltid behov av att vara trevlig mot andra och motprestera. Därför funkar det inte just nu. En enda av er har jag tackat ja till att träffa. En person som jag inte träffat på många år och som jag egentligen inte är särskilt nära vän med. Men jag känner att detta orkar jag. Detta vill jag. Jag tror att du vet vem jag syftar på "S".

> Nej, jag är inte intresserad av alternativmedicin.

> Hur jag hittar energi till att träna? Jag vet inte.

Men jag är envis Jag har en osläckbar robotmekanisk i mig som kan plockas fram. Det gå inte alltid, men det går ibland. Loppen genomför jag av ren envishet och "snålhet". De kostar en hel del och beloppet är betalt sen lång tid tillbaka. När jag tränar har jag dessutom för det mesta 100% fokus på träningen. Annars fungerar den inte. Och det är en befrielse!

> Nej, jag har inte åkt in till akutpsyk. idag även om jag borde gjort det kanske. (Återkommer till detta).


Så det var lite svar på era frågor.

Jag gick på träningen i morse, sen blodprovstagning inför kontraströntgen på torsdag. Sen har jag SOVIT! Ångetsdämpande har hjälpt mig att komma till ro och få sova. Men nu är jag vaken igen och ångesten är tillbaka. VARFÖR har det blivit så mycket värre de senaste dagarna???
 Vad är det som händer???