Vad är vad?

Löpningen ger mig enormt mycket 💓 Jag känner hur gott jag mår av löpningen och jag är övertygad om att den hjälper mig ur depressionen.

Men vad är det jag mår bra av i löpningen? Idag sprang jag en, för mig, snabb halvmil i 5:56-tempo. Tanken var från början att jag skulle springa en lugn återhämtningsrunda efter Göteborgsvarvet. 7-8 km i ca 6:30-tempo. Men farten kom av sig själv liksom och jag blev så glad över det att jag drev på mig själv. När jag såg att jag varje km höll mig under 6:00 så valde jag att endast springa 5 km för att äntligen få göra det under 30 min igen. Det gick! LYCKA!

Så nu undrar jag; är det löpningen som jag mår bra av? Är det löpningen som gör mig glad eller är det framstegen med löpningen som gör mig glad?

PB på halvmara i lördags och idag halvmilen under 30 min (för första gången på flera månader) - och jag är SÅ GLAD!

Idag är det 1 år och 3 månader sedan som jag tog mina första löpsteg. I början kom framstegen fort såklart. Att klara 5 km och sen efter 3 månader klara 10 km och sen halvmara...osv...Men efter ca 8-9 månader hände ingenting med utvecklingen. Det kändes som att allt arbete och all träning varit förgäves. Ska jag stanna här nu? Löparcoachen sa att man hamnar på olika platåer där man kan stå stilla ett långt tag för att sedan komma in i en ny utvecklingsfas igen. Jag hörde vad han sa men ville inte riktigt ta in det. Vet inte heller om jag trodde på det när det kom till mig själv. "Jag kommer aldrig bli bättre" "Jag är för gammal" "Jag kommer för evigt vara en långsam löpare" "Hur ska jag någonsin klarar av ultradistanser?"
Så gick tankarna och jag mådde riktigt skit kring löpningen. Det spelade ingen roll att jag fick höra att jag skulle springa och njuta av löpningen; långa långsamma pass. Det gjorde jag och älskar det verkligen. Men ändå gnagde tankarna i mig och det grämde mig att jag inte kunde springa fortare samt oron kring att jag började löpträna för sent i livet för att orka upp i ultradistanser...Jag funderade faktiskt på om jag skulle lägga av med löpningen. Det här var så sent som i mars i år.

Men nu plötsligt händer det grejer med min löpning och jag utvecklas.

Så åter till mina tankar och funderingar; varför mår jag bra av löpningen? Är det själva löpningen och dess njutning eller är det framsteg och utveckling som gör mig glad..?