UPPTAGEN

Jag är jäkligt upptagen just nu med en massa yttre. Snudd på det där halvmaniska när jag har 1000 järn i elden.  Det har jag absolut inte nu.  Men känslan är snudd på den. 

Gårdagen var första gången på mkt länge som jag inte sov på dagen. Dagen var för fullspäckad (med mina mått mätt). Idag kom ännu en sådan dag; inskolning i F-klassen med minstingen, sedan lämna honom på förskolan, lunch och sedan i väg till Ystad för intagande av kontrastvätska och två timmar senare röntgen. Det var ingen angenäm upplevelse när den intravenösa kontrasten gjorde sin verkan. Ooooh shit!  Men det gick ok och svar på plåtarna nästa vecka.

Och i morgon tågresa till Stockholm .Två övernattningar där + ett Maraton.
Så det är mycket nu! Mycket att fokusera på och lägga alla känslor och tankar på.  Det håller ett par dygn...det vet jag...Men sen back to place, here and now!

Under denna resa (eller mitt slut) har människor lämnat mig. Det är så ledsamt och gör fruktansvärt ont i mig. Personer jag träffat så gott som dagligen har valt att backa, lämna och sätta på sitt nödvärn: TYSTNA LÄMNA - och leva vidare i en egen idyll utan att behöva känna och möta andras psykiska ohälsa.
Jag har varit mkt ledsen över detta och ångesten har tärt i mig.  Men näää, jag kan inte ha ännu fler saker som väcker ångest i mig.  Måtte inte den personen för egen del, som jag främst tänker på, möta denna sida av den psykiska ohälsan där självmord ofta känns som den bästa lösningen. Jag hoppas att DU svarar mig och att vi åter igen kan uppta någon form av kontakt ❤️