Att lägga upp en strategi

Det är en speciell dag idag. För många låter detta konstigt, barnsligt, knäppt  - ja kanske t.o.m sjukt! Men det är speciellt idag.

Idag ska jag träffa två kollegor. Jag har tackat ja till besök 😓 Det är första gången jag träffar andra människor medvetet (bortsett från familjen, läkarbesök och vissa träningspass)  - alltså personer som jag känner. Det är skillnad på ICA, på lopp mm där jag inte behöver prata med någon eller "spela något trevligt spel".  Det är speciellt för mig. Det är stort.

Det är två kollegor/personer som jag tycker enormt mycket om 😍😍och jag har inget att vara orolig för. Men nu, efter över 1 månads sjukskrivning med isolering, känns det ändå nervöst.
När jag fick förfrågan av kollegorna blev jag så rörd att jag började gråta. Jag är fortfarande lika rörd och har svårt att ta in att de vill komma.

Den första oron som kom (i måndags) var; hur ska jag orka? Vad ska jag säga? Tänk om de tycker jag är knäpp/konstig med min depression.
Emellanåt är jag dock fenomenal på att förtränga den inre oron med yttre "problem". Jag förlägger ångesten på att städa, ordna, fixa och vara uppe i varv.
Jag har inte orkat städa på länge (och maken tycker att städning är oväsentligt). Därav har det inte alls sett ut eller varit som jag vill, på lång tid här hemma. Men sen meddelandet om besök kom i måndags har tankarna gått igång;  så här kan det inte se ut när de kommer! Ska jag ta bort duken från köksbordet och visa upp vårt nya fina bord? Behöver jag köpa hem nya krukväxter? De omonterade köksstolarna...Vill de gå runt på husesyn? Ska jag be barnen städa sina rum? Ogräs i trädgården måste bort! Vill de ha kaffe tro? Fika? Smörgåsar eller sötebröd? Och jag själv då! En dusch innan de kommer?

Hjärnan har verkligen gått på högvarv! Istället för att ta besöket med ro sjåar jag upp mig något enormt! Men ni kan vara övertygade att jag mitt i denna oro längtar till i em när de kommer 💓
Jag har inte bett barnen städa sina rum. Duschen får utebli. Men stolarna är monterade och jag städar. Städningen går inte fort. Jag har fått lägga upp en strategi; ett rum i taget, långsamt och noggrant. Det känns bättre än att hasta igenom hela i huset i ett högt tempo. Så vi får se hur många rum jag hinner med till i em.

Detta blir garanterat (?) en dag utan sömn! Senare i  em/kväll ska dottern spela på konsert. Så schemat är fullt! Låter konstigt att skriva så iom att jag inte jobbar. För 1,5 månad sedan kom ju detta "schemat fullt" utöver jobbet. Jag klarar inte ens av att tänka på det utan att bli fruktansvärd stressad vilket leder till ångest.
Men nu ska jag försöka, här och nu! Städa det jag orkar! Besök av finast A och C 💕💕